julia, jag hoppas du läser det här.
när jag kollar igenom gamla bilder förstår jag hur mycket jag saknar dig, jag vill att du kommer hem nu.
vi kan inte ens smsa eller prata i telefån, för det kostar så mycket.
förstår inte hur jag någonsin ska kunna klara mig utan dig,
det går liksom inte.
vi är gjorda för varandra, det har jag märkt, vi är menade att vara tillsammas, och jag är glad att det var just dig jag träffade dendär gången, första dagen i skolan,
för utan dig är jag ingenting kan jag säga.
jag vet att man inte ska säga sådant, men jag är seriös, jag är inte hel utan Julia Lampinen, jag klarar mig inte utan den underbara flickan.
jag älskar dig så sjukt mycket, och vet inte vad jag skulle vara om du inte fanns där längre,
jag skulle inte vara jag
jag skulle inte orka utan dig.
jag vet att jag är sur ganska ofta, men det är inte meningen, det blir så
men det är precis som syskon kärlek
du är som en riktig syster för mig
du finns alltid där och ställer alltid upp
som riktiga systrar gör
jag skulle inte sitta och skriva det här mitt i natten om jag verkligen inte menade det
lova att aldrig lämna mig.
ps. kom hem snart bejbisen min
i l y
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar